Det är inte svårt att tycka om Salem även om man aldrig har träffat honom. Hela hans varelse utstrålar godhet och intrycket försvagas verkligen inte när man får se honom live. Efter att Linköpingstjejen Jonna Lee småputtrat igång publiken med sin singer/songwriter-repertoar, kommer Salem småskuttandes in på scenen med ett stort varmt leende. Korrekt klädd i vit skjorta, hängslen och finbyxor. Låt mig säga det med en gång, den här killen har verkligen gjort en radda riktigt bra poplåtar. Salem är en vass musiker med ett väldigt fritt sinne, han rör sig bekymmerslöst i ett öppet poplandskap och plockar friskt bland ljusa varma klanger.
Livekänslan blir väldigt behaglig och lättsam därefter. I ryggen har Salem ett knippe finslipade studiomusiker med full koll på grejerna. Det är kontrollerat svängigt när Salem blandar låtar från debutplattan och nysläppta Astronaut. Han är så oerhört korrekt och artig i mellansnacken, "det är ingen fara om ni inte känner igen den här låten", "sitter ni bekvämt, ingen sitter trångt?".
Det rullar på med bra låtar och skickliga utsvävningar, men det saknas en extra växel, ett jäklar anamma som kan stegra till klimax i ett par extra slutrundor. Att verkligen utmana instrumenten och se vad de går för, våga trycka på gasen i kurvorna så man nästan tappar kontrollen.
Först i näst sista låten tas steget fullt ut i fenomenala "It´s true" som får en riktigt skön slutskjuts.
Men en trevlig feelgood kväll blev det allt ändå.