Björn Skifs i Cloetta: Vilken show!

Överdådigt! Björn Skifs bjuder på en ögonfägnande show när han sammanfattar sin drygt 40-åriga karriär. 63 år ung är han mer efterfrågad än någonsin. Förklara det den som kan.

Kanske är han så folkkär för att han verkar så himla schyst och helylle, för att han har en fantastisk sångröst och kan konsten att dra en vits. Och för att han är så bred. Skivor, turnéer, krogshower, filmer, "Badrock", programledare i tv. Han har gjort nästan allt.

Därför är det mycket som ska klämmas in på dryga två timmar. Men tack vare ett väloljat scenmaskineri och Björn Skifs egna (charmiga) prator innehåller inte showen en enda död sekund.

Showen inleds med några feta 60-talsriff på gitarren, sen brakar det loss. Åtta dansare/sångare och nio musikanter öser på bakom Skifs i rockiga "I?m here to stay". Publiken klappar glatt med, "det är ju ändå torsdag" som Skifs påminner oss om. Det är stort, maffigt och påkostat. Och så fortsätter det rätt igenom.

Björn Skifs håller sig till egna låtar, även om flera av dem är rejält omstöpta. Men det blir aldrig förutsägbart, firma Björn och Pernilla Skifs (regissör och koreograf) har skippat kronologin, i stället bygger mycket på kontraster i scenografi, koreografi och musikgenre.

För det är ju så att Björn Skifs fortfarande har guld i strupen och kan sjunga vad som helst. Klösig soul eller sammetslen schlager. Visan "Håll mitt hjärta", som slog rekord på Svensktoppen, belönas med en av kvällens längsta applåder.

Björn är avväpnande självironisk i mellansnacket. Han berättar om sina tillkortakommanden i showbiz. Varför slog han inte i USA trots att han nådde förstaplatsen med "Hooked on a feeling". Jo, det berodde på tänderna. "Om du ska slå här kan du inte se ut som om du har plockepinn i käften", sade den amerikanske skivbolagskontakten.

Han gör också en "gubbe" i orange Hellyhansentröja och prilla under läppen. Men till och med när han ska vara vass och elak känns Björn Skifs väldigt rar och snäll.

På slutet rullas hammondorgeln in och Björn får dra några soullåtar från 60-talet. Det svänger något oerhört och Björn ger verkligen järnet. Han tappar självdistansen och sjunger mer sammanbitet. Med ens blir det tydligt att Björn har byggt större delen av sin skivkarriär på bagateller. Vad är "Michelangelo" mot "Hold on I?m coming" eller "Mustang Sally". Eller "I mörkret med dig" mot "My girl"?

Jag har alltid önskat att få se och höra Björn Skifs i en renodlad soulshow. En önskan som fick ny näring under detta soulmedley. Men underbart är kort, som alla vet. I extranumret återvänder Björn och bandet till "I?m here to stay". En rätt stel och ordinär rocklåt när allt kommer omkring. Men som ges en fullödig presentation av alla 18 på scenen.

LOLLO ASPLUND

Lollos fyra höjdpunkter:

1. "When you tell the world your?e mine"

Balladen Björn sjöng för Viktoria och Daniel i somras, här med Anna Nilsson i Agnes stämma. Två vitklädda luftakrobater utför hisnande rörelser mot en stjärnhimmel. Showens mest förtätade stund!

"Fångad i en dröm"

2. Ett gigantiskt spindelnät spänns över scenen, mänskliga spindlar klädda i neongröna dräkter klättrar runt i en djärv koreografi. Medan Björn sjunger den laddade texten om ångest och ensamhet.

Soulmedley

3. Back to the sixties och låtar av Sam & Dave, Wilson Pickett och Eddie Floyd. Björn på hemmaplan, det här är något han kan och gillar. Skönt spel på hammondorgel som en gång i tiden med The Slam Creepers.

"Härligt härligt men farligt farligt"

4. Tio akustiska gitarrer ger en skön latinsk touch åt 70-talsschlagern. Också visuellt snyggt, musikerna utgör en stor triangel. Texten är uppdaterad på ett smart och roligt sätt.