Redan från första takten imponerades jag av att soundet var förbluffande bra.
L´Orient är ju ganska litet för ett storband, men klokt nog lades volymen på en för örat hanterbar nivå. Ändå fanns det rejält med fett i saxsektionen och bett i brasset. Blåsarna var tajta och spelade tveklöst och övertygande. Kompet tog inte så stor plats, jag tyckte nog att trummorna var alltför diskreta. Å andra sidan prickades accenterna in proffsigt och exakt.
Gästande trumpetaren Peter Asplund har hörts ganska ofta i stan och gör nog aldrig en dålig insats.
När han äntrade scenen skruvades det hela upp ytterligare några varv, bandet lyfte sig och arrangemangen Asplund hade med sig var mer intrikata. I sitt mångsidiga spel visade han vilken tekniker han är. Han drev bandet framför sig i sin egen "The prowlers", och den bossadoftande "Overseas" förgyllde han med sitt flygelhorn.
Vem som än står på scenen: de skrivna arrangemangen betyder ofta lika mycket för det musikaliska uttrycket och intrycket. Magnus Lindgren hade gjort en fint sådant på "A night in Tunisia", dock fann jag här Lusens ensemblespel lite tungfotat.
Orkesterns egen Mattias Danielssons arr av "I remember Clifford" omhändertog denna balladjuvel på ett föredömligt varsamt sätt.
Asplund sjöng med en röst som var habil utan att vara märkvärdig. Fraseringen och tajmingen har han gratis. Hans mellansnack var roliga, kanske kände han sig tvungen att leverera lustigheter mellan varje nummer. Men en sympatisk showman är han.
Stämningen på L´Orient var god på det sätt den blir i en trivsam jazzklubbsmiljö.
GUNNAR EKERMO