Candye Kane, Spegelfoajén
Visst är det kul med kvinnor som tar för sig. Candye Kane inleder nonchigt med: visst fan, jag glömde stänga av mobilen, fyrar sen av ett bländande leende och drar igång med "Ain't misbehaving". Men det lyfter inte, Kane har en kraftig pipa, men förmår inte nyansera sig. Standardlåtar kanske inte är hennes grej.
Senare på kvällen sjunger hon i Garden med fullt band. Där är musiken bluesigare och allt fungerar bättre. Kane är förvisso robust och på gott och ont väldigt amerikansk i sin framtoning, men - nej, det här är inte min likör.