Julkonsert med kören Da Capo, Henrik Bergion med musiker, Sten Bäckman dirigent Gunilla Frödén
Ryttargårdskyrkan 12/12
CCCC
Att ta del av årets julkonsert med Da Capo innebar att både ögon och öron fick sitt, man njöt frukterna av deras förberedelsearbete som resulterat i ett tempofyllt och välrepeterat program med mycket sångglädje.
Gunilla Frödéns professionella arbete hade åstadkommit en homogen körklang utan någon individuell röst som stack ut.
Upphittat julbrevDen första avdelningens röda tråd bestod av ett upphittat julbrev som "mormor"skrivit i Linköping på 50-talet -ett bra uppslag som välfunnet band ihop de olika sångerna.
Vid flera av numren hade publiken nytta av sina referenser till tomteverkstaden och Disneys jultimme på tv.
"Koppången"lät fint, undrar om det var ständige beledsagaren Henrik Bergion som skrivit arrangemanget?
En dråpligt rolig text till Rossinis Wilhelm Tell-melodi var fylld av standardrepliker från jobbiga mammor, den drog ner applådåskor och igenkännande skratt.
Utstrålningen viktigDet finns alltid påtaglig positiv energi i det Da Capo gör. Givetvis är det rätt att satsa stort på utstrålningen från scenen, det bidrar i hög grad till helhetsupplevelsen.
Men ibland går deras iver och uttrycksvilja nästan överstyr! När det kroppsspråk som är effektivt för en uttrycksfull soloartist trettiofaldigas kan det bli för mycket och påminner mer om något i förväg överenskommet än om något naturligt och genuint.
Okonstlad "O helga natt"Efter paus gjorde luciainslaget allt lugnare. Tänk så många luciatåg av olika sorter vi upplevt - men jag har aldrig varken sett eller hört ett vackrare än det Da Capo så högklassigt framförde! Om jag någonsin mer ska kunna njuta av den söndersjungna "O helga natt"så bör det vara Sten Bäckman som sjunger den så okonstlat och tillitsfullt som han gjorde vid konserten, stående som en lycklig man mitt bland alla tärnor - eller var det änglar
GUNNAR EKERMO