Kören Ad Libitums Egen Jul
Gästdirigent John Rutter
Gästsolist Daniel Ralphsson
Jörgen Ralphsson, dirigent
Östgöta Blåsarsymfoniker
Domkyrkans kammar- orkester
Domkyrkan 7 december
Vår repertoar av julsånger är i stort sett stabil, och det ska den väl vara. Men när Ad Libitum gästas av John Rutter, den lika kunnige som namnkunnige engelske tonsättaren, arrangören och dirigenten, då är det alldeles självklart att såväl dirigent som kör vill mötas i hans musik.
Fem av numren i gårdagskvällens konsert var av John Rutter, och ytterligare två hade han arrangerat.
Och på tal om arrangemang: att kända stycken ges en delvis ny gestalt är ju helt i sin ordning. Vår tid ska ha lov att sätta sin prägel på det hävdvunna. Om det alltid är till fördel är en annan historia.
Större delen av konserten dirigerades av John Rutter, och det är mycket lätt att bli entusiastisk över hans sätt att leda musiker och sångare. Hans rörelser är tämligen yviga, hans teckengivning på en gång mycket precis och likväl mjuk jag fick intrycket att det är betryggande att musicera och sjunga under hans ledning.
Inledningsnumret var mycket vackert: körens medlemmar stod utefter kyrkans långsidor och sjöng Jan Sandströms vackra och effektfulla version av Praetorius "Det är en ros utsprungen".
John Rutter intog så dirigentpulten och angav en ton som kom att prägla hela konserten. Här var det fråga om raskt tempo - nej, inte jäktigt! - och rytmisk vitalitet (Chilcotts "Rejoice..."), en smittande glädje (Rutters "Shepherds pipe carol), en stilla, ljus andakt som växer till en skön hymn (Chilcotts "Mid-winter"), en känslig, kanske känslosam men inte sentimental glädje (Rutters "Ave Maria"), en Rutter-låt som var så pass härligt jazzig att körmedlemmarna inte kunde låta bli att i rörelser markera rytmen ("The Virgin Mary..."). Här gjorde Anette Gustafsson en fin solistinsats.
Daniel Ralphsson framträdde som solist i några nummer. I Sibelius kända "Julvisa" imponerade hans rättframma allvar i tolkningen, men de främsta insatserna gjorde han i Gustaf Nordqvists "Jul jul" och Adams "O, helga natt".
Ad Libitum har stora kvaliteter. Mest imponerad blev jag - inledningsnumret är redan nämnt - av insatserna i Händels "For unto us child is born" och Mendelssohns "Lyss till änglasångens ord".
John Rutter, som föreföll verkligt glad över publikens tacksamhet och entusiasm, lät oss få ett extranummer: ett eget, tämligen nyskrivet stycke, präglat av samma varma, glada musikalitet som de tidigare.