Höstens tredje besök på Palatset och vid alla tillfällen har lokalen varit välfylld. Det gläder mig att arrangören verkar ha funnit ett fungerande koncept med sina bokningar av band med lika delar nostalgi och aktualitet. Palatset har blivit en plats för hårdrocken, där man kan få höra Magnum och Whitesnake i högtalarna och känna sig lite mysig.
Electric Boys passar perfekt här. På slutet av åttiotalet var de det hetaste som fanns, sedan följde obligatorisk nedgång, upplösning, period i skamvrån följt av återförening. En återförening som kanske har skett lite i det tysta men faktum är att de två skivor som bandet har släppt de senaste åren är riktigt bra. Nuförtiden är det mindre funk och finlir men desto mer rock'n'roll och ös. Bandet inleder konserten med två låtar från senaste plattan, ”Starflight United”, och det låter nästan lite som sentida The Hellacopters.
Frontmannen Conny Bloom är Sveriges mesta rockstjärna, åren går men hans stjärnglans består. När han står på scenen och pratar med oss verkar han dock vara så supertrevlig och normal att jag vill bli hans bästa kompis. Hans samarbete med Papa Dee i bandet Ringo Franco verkar ha smittat av sig, för det blir lite ”No woman no cry” i början av den psykedeliska favoriten ”Mary in the mystery world”. Under kvällen bjuder bandet även på smakprov från såväl Mupparna som Gyllene Tider, så det är verkligen lekfullt på scenen.
Jag konstaterar att ”Angel in an armoured suit” från 2011 kan vara en av bandets bästa låtar någonsin och står sig mycket väl i konkurrensen från gamla favoriter som ”Knee deep in you”, ”Rags to riches” och den naturliga avslutningen ”All lips 'n hips”.
Pelle Gunnarsson