CCC
Bruno Andersson och Björn Liljeblad med musiker
Bibliotekets hörsal, Linköping 15/11
De för Linköpingsbor välkända pianisterna Bruno Andersson och Björn Liljeblad presenterade under denna lördagstimme i ord och ton varsin kompositör: Duke Ellington respektive Cole Porter. Affischen angav temat till "Två kompostörer", vilket onekligen genererade oavsiktlig humor. Men det handlade om musik, inte om återvinning och kretslopp. Med sånger som "Satin doll" och "Night and day" skrev Ellington och Porter in sig i standardrepertoarens vältrampade centrum, så kanske var associationen till återvinning ändå inte helt galen.
I Ellingtonavdelningen rådde tidvis lite jam-känsla mellan de duktiga musikerna, som inte var helt överens om alla inbromsningar och avslutningar. Efter flera låtar i tryggt mellantempo var uppvarvningen i avslutande "Things ain´t what they used to be" välkommen. Porters sånger har alltid lockat jazzmusiker, trots att han själv inte rörde sig i den genren. Liljeblad hade valt flera godbitar, särskilt njutbar fann jag den latinpräglade "Love for sale".
Kompositörerna hade huvudrollen medan musikernas egen framtoning var diskret. Ingen av dem tog sig något större utrymme och soloinsatserna fördelades jämnt. Självklart betydde Karin Hansons pålitliga sång mycket för det goda helhetsintrycket. Hennes fina tolkning av "Miss Otis regrets", sparsamt ackompanjerad av Liljeblad, innebar en behaglig variation av ljudbilden.
Idén med musik och kåseri under en eftermiddagstimme är utmärkt och hade lockat så många åhörare att flera fick vända i dörren. Självklart ska musiken lyftas fram i första hand, men den avspända atmosfären hade också tålt att kåserandet tillåtits större utrymme.