Någonstans så här års brukar den där "jag vill också ha skolavslutning"-känslan komma krypande. Att få stå i en grässlänt till ljudet av "Den blomstertid ...", medan skorna letar sig ner i leran och kylan söker sig in under klänningen, och sommaren kravlöst breder ut sig framför en.
Ihärdig snålblåstVid gårdagens premiär av årets "Sommarmusik mitt i Mjölby" bjöd i alla fall vädret på skolavslutningskänsla. Ackompanjerade av en ihärdig snålblåst som stal ackord, tonartshöjningar och notblad, serverade Mjölby Stadsmusikkår och Jessica "Fame Factory" Andersson musikalsmycken, filmsoundtrack och annan mer eller mindre känd musik.
Varken solist eller musikkår hade valt att göra det lätt för sig. Stadsmusikkårer lyckas ofta låta som en blandning av ljudupptagningen från en knastrig stenkaka och en öststatlig marschorkester. Musik som har ett filharmoniskt ursprung blir lätt tunt då, där inga blåsinstrument i världen kan skapa ljudbilder av violin och cello. Att som vokalissa ge sig i kast med en repertoar som brukar stavas Helen Sjöholm och Tina Turner är också att axla en mantel som få kan bära upp.
KänslokalltFörvisso är Jessica Andersson en duktig artist, men det finns något uttryckslöst känslokallt över hennes framföranden, där rösten för kvällen kändes trött och inte riktigt orkade stretcha sig över hela röstregistret. Lägg till detta två konferencierer som till och med missat att wikipedia-kolla sina mellansnack.
Men publiken var på plats, och solen hittade ner mellan trädtopparna. Och det finns trots allt något förlåtande med musik och sång som framförs utomhus i skolavslutningsväder.