Enkel och jordnära. Ändå känns Gillian Welchs & Dave Rawlings musik djupt personlig. "American Primitive" kallar de den: sinnlig, blåtonad rotmusik. På Cirkus dominerar låtarna från sommarens album "The Harrow & the Harvest. Starka, klarsynta berättelser, relevanta för vår tid men som också spinner osynliga trådar till det förflutna.
Duon har spelat tillsammans i över 20 år och har haft tid att fila och gnugga på sitt uttryck. En i dag formfulländad musik, men som framförs så passionerat att den aldrig blir blank eller sprickfri.
Hennes röst är inte särskilt stor, men den griper tag. Hon är en born storyteller och i de ödesmättade balladerna håller Cirkus andan. När det blir för allvarligt gör Dawe Rawlings sina lekfulla piruetter längs gitarrhalsen. Eller bygger upp ett oförfalskat tonkaos när låten kräver det. (Dave spelar på en ömt vårdad 30-talsgitarr av märket Epiphone Olympic, bara en sån sak).
Finfina låtar som "Relevator", "The way the whole things ends" och avslutande "Dear someone" minner oss om rockmusikens rötter. Två röster, två gitarrer, något viktigt att säga, ett personligt sätt att säga det. Lägg till en hänförd publik och du fattar att det blev en helt magisk afton.