Att framföra Beethovens alla 32 pianosonater kan framstå som ett prestations- och maratonprojekt med fokus på kvantitet. Men när Per Tengstrand gör detta så blir det i stället en musikalisk och historisk resa, där publiken är medresenärer.
Han bjuder in till att ta del av musiken i sitt sammanhang. Han berättar ledigt om Beethovens liv och omständigheterna för musikens tillblivelse. Han bjuder också på musikaliska ingångar och tolkningar, med detaljexempel ur styckena.
Det kan diskuteras vilken kammarmusik som är mest angelägen att spela i dag, men jag tycker ändå det är djärvt och lovvärt att Linköpingspubliken ska få uppleva Beethovenresan, i sammanlagt åtta konserter. Men de är utspridda över två år?
I god kronologisk ordning var det denna kväll de tidigaste sonaterna som hördes. Främst de med opusnummer 2. Nr 1 i f-moll startar med ett Mozartcitat, men med mer energi och turbulent kraft än vad som utmärker förebildens musik.
Tengstrand öste på men föreföll något okoncentrerad i början. Spelet sladdade lite, men fick vartefter mer stadga och precision. Adagiot utmärktes av klarhet och variationsrikt spel med växlande tempo.
De avslutande två satserna var drivande och intensiv musik. Kontrastrik på ett typiskt Beethovenskt sätt. Klangmässigt är flygeln på länsmuseet ett begränsat instrument. Men den lite hårda och inte så stora klangen passade bra för dessa stycken, som ju ursprungligen spelades på betydligt mindre och tonsvagare instrument.
Sonat nr 2 i A-dur, är inte lika stor musik. Mer anonym i den wienklassiska traditionen. Tengstrand gjorde ändå ansträngningar att tolka detta med en tydlig romantisk estetik. Kanske hamnade han i denna sonat lite långt från originalet.
Höjdpunkten i programmet var den avslutande sonaten nr 3 i C-dur. Här träder det egensinniga geniet fram tydligare, ännu i ungdomlig gestalt. Musiken är oförutsägbar och med stor spännvidd. Tengstrand fick fint fram dynamiska skiftningar och tvära kast. Som i den märkliga adagiosatsen; pendlande mellan ljuvt vemod och orgeltunga, bombastiska tonsteg.
Fotnot:
Del 2 i sonatresan framförs söndag 16 september. Del 3 och 4 spelas 4 och 11 mars.