konsert
Kathleen Edwards
Debaser, Stockholm den 28/4
Vi får vänta på tok för länge på Kathleen Edwards och hennes band. Men när hon väl kommer in på scenen bjuds vi på en smått magisk åkning i americanaland, kryddad med kanadensisk melankoli.
Att starta med en av de mest eftertänksamma och lågmälda låtarna från sista plattan vittnar om egensinne. Det lägger grunden till en suggestiv stegring av stämningar och larm.
Edwards vackra röst, hes men samtidigt klockren, som man inte hör mycket av på sista plattan "Back to me", fyller och färgar låtarna. Live är det mycket bättre än på skiva. Låtarna lyfter till en helt annan dimension, lyser kraftfulla och känsliga med en mix av countrykänsla och rockattityd.
Från början är Edwards lite tjurig och moloken, men successivt tinar humöret upp. När hon lyckas fiska upp en luva med kanadensisk flagga i pannan verkar hon till och med lycklig.
Den kanske 300 personer starka publiken är den mest mixade jag varit med om i countrysammanhang. Efter konserten kliver vi ut i Stockholmsnatten, nöjda och leende.