"Vågat att bränna sitt starkaste kort precis i början" tänker konsertpragmatikern i mig när de elva grabbarna i Hoffmaestro & Chraa inleder med hitten "Seize the day". En halv minut senare är det uppenbart att det här inte är en konsert i vanlig bemärkelse. Det här är en show, ett massmöte i euforins tecken, en het date mellan Manu Chao och valfri nycirkusgrupp. Det bjäbbiga och menlösa soundet på det två år gamla debutalbumet "The Storm" reser sig och bildar en massiv välljudande vägg. Blåssektion, tre slagverkare och stundvis hela fem sångare borgar för något utöver det vanliga.
Med ett biljettpris på 250 kronor är publiken toppad och redo. På plats finns bara medlemmar av bandets stadigt växande fanbase och tillsammans får de Cupolen att koka. Feststartare som "Highway man" och "Desperado" är sjukt tighta. Trots att bandet har turnerat sedan i mars och kvällen innan gjort en fullsatt spelning på Gröna Lund finns det genuin spelglädje på scenen. Låtlistans lugna delar ("I'm not leaving now" och "So you do") är mest till för att hinna hämta andan, men många i publiken sträcker upp sina händer och bildar fågeln i Hoffmaestros logga. Fint.
I ett av få mellansnack delar sångaren Jens "Hoffa" Malmlöf ut en känga till Sverigedemokraterna. Kontroversiellt som gröt på julafton, javisst, men folk är inte här för att prata politik. Till Hoffmaestro går man för att dansa, skrika, slita av sig tröjan och veva den i luften. Jag vill inte vara elak och kalla dem för ett partyband, men att promillehalten i lokalen ligger en bit över bilkörargränsen hjälper naturligtvis när bandet ska få med sig alla på sina upptåg. Publiken springer gatlopp och bildar körer om vartannat. Genom dimman och de konstant blixtrande stroboskopen anar jag ett vattenkrig på scenen. Tinnitus och epilepsi har aldrig varit så roligt.