i går kväll
Eva Dahlgren
Konsert & kongress Linköping 25/11
Det börjar med lite fågelkvitter i högtalarna, som blandar sig med publiksorlet. Sedan kommer gitarristen Lars Halapi in på scenen. Därpå ökar sorlet, för kvällens huvudperson går sakta fram till mikrofonen. Och därefter droppar resten av bandet in i musiken.
Första låten, "Här vill jag vara" är en hyllning till naturen, men det skulle lika gärna kunna vara Dahlgrens ord om sin position just nu. På scenen. För det lyser närvaro om henne.
I första mellansnacket (det blir många!) talar hon om hur hon längtat efter att få komma hit. Hon säger att det slog henne att antagligen har publiken också längtat. Varpå hon får ett rungande "Jaaa!" till svar.
Det blir både nya och gamla låtar om vartannat. Eva Dahlgren varvar "Gunga mig" med "Så härlig är jorden" och "Ängeln i rummet" som kanske är den vackraste låt hon har skrivit. Bandet är otroligt starkt, uppbyggt på keyboard, trummor och stundtals fyra gitarrer tillsammans med basen. Det blir maffigt och riktigt bra även om elgitarrgnidet slår igenom något på några ställen.
Eva Dahlgren strålar med sin starka röst, i sina tajta jeans, de klackade dojorna och det snygga linnet. Hon står där, till synes med ett självförtroende av betong. Mellansnacken, men då får hon också publiken att skratta högt av igenkänning när hon drar berättelser om kalasbyxorna hon tvingades ha som liten, hatobjektet kjolen och den fula diskodansen på 1980-talet.
Man kan tycka vad man vill om att en musiker ställer sig och drar roliga berättelser som värsta ståuppkomikern. Jag tänker bara att om Eva Dahlgren inte hade bjussat på sig själv, och bara grymtat "tack" mellan låtarna, då skulle publiken kanske kallat henne för diva i stället.
Det är lätt att inse hur älskad hon är, när omkring 800 personer i publiken -- allt från tonårsflickor till 60-åriga damer -- sitter och gungar med i hennes låtar. Dahlgren tar naturligtvis fram "Bob Hund" -- låten från senaste skivan som kritikerna skjutit prick på -- och berättar att hon kallade den så för att hon så gärna ville ha en hund när hon var liten.
I extranumret kommer först "Vem tänder stjärnorna" och "Ung och stolt".
Och när jag går hem i novemberkvällen har några vilsna snöflingor lagt sig på bänkarna utanför konserthuset.