Eva Strömberg
Dubergska gården, Motala
Pågår till 4/5
I en liten dikt uttrycker Eva Strömberg sina tankar om lerans förvandling i skaparprocessen. Den tråkiga ugnen, så "himla trist", kravfull, uppfordrande och stökig, blir till en katedral. "Här vill jag vara!"
Javisst, vi som besöker hennes utställning kan knappast föreställa oss mödan bakom dessa lekfulla och till synes lättfångade symbolfigurer i form av fåglar, hundar, hästar. De finns ju där bara som självklarheter med sina barocka budskap i basala frågor, om livets mening, om tillvarons villkor.
Eva Strömberg i Medevi är välkänd för sin keramik, och hennes verkstad är ett populärt turistmål. Men det vi får se här utöver bruksvaran, muggar, skålar, vaser, har en helt annan dignitet och dess budskap lämnar ingen oberörd.
Blommiga mössor
Hennes cancersjukdom, som initialt bara väckte ilska, har efter det traumatiska skedet gett nytt perspektiv på livet och ett ifrågasättande av gängse normer. Detta kan i överförd bemärkelse upplevas befriande och förlösande för alla som av hävd, tradition och uppfostran är fångade i konventioner.
Här ryms utöver de keramiska alstren också ett antal akrylmålningar, vars motiv starkt anknyter till de skulpturala figurerna. Exempelvis "Hundar som glömt sina listor". De slickar glupskt i sig av den fallande snön utan hänsyn till normalt beteende. Och varför kan inte pudlar ha blommig mössa och matchande halsband? Nog är det helt naturligt att fåglar undrar vem som finns i ägget de nyss lagt. Dessa djurskulpturer är utförda med genial gestaltning med humorn som ledstjärna.
Det är bara att ge sig
Fondväggen i utställningslokalen upptar ett monumentalt verk, "Vakta", med en mörk stjärnhimmel flankerad av tvenne jättelika hästprofiler ovanför en tryggt sovande häst. Det är en magnifik manifestation av den totala tilliten.
Men jag berörs än mer av de övriga sömndruckna djuren, "sovfåglarna" som vilar på sina kuddar. De är så mästerligt utförda av händer som vet att hantera både materia och redskap. Det är bara att ge sig på nåd och onåd och önska konstnären ännu många stunder i den trista verkstaden för att på nytt uppleva förvandlingens under och katedralens helgd.
Ewe Olsson