Man kan välja lättare band än brittiska Pink Floyd att hylla. Inte nog med musikens komplexitet, bandets konserter har alltsedan tidigt 70-tal varit påkostade historier med maffiga ljusshower och extravaganta specialeffekter.
Hyllningsbandet P-Floyd från Falun har givetvis inte samma resurser vad gäller det visuella och har förmodligen fått brottas flera gånger med både budget och teknik när årets show åker ut på vägarna.
Höjer humöret
Men det enkla är ofta det mest effektiva och jag saknar absolut inte mer pompa och ståt. Däremot är jag inte överens med bandet vad gäller låtval. Alldeles för stor vikt läggs på de två skivor som gjordes utan Roger Waters på 80- och 90-talen. Den tid där bandet enligt mig pysslade med urvattnad och substanslös mogenrock.
Turnén har däremot döpts efter en av mina favoritlåtar, "Fearless" från skivan "Meddle" som givetvis framförs, likaså andra pärlor som "The Fletcher memorial home" och Roger Waters-låten "The tide is turning" vilket rejält höjer humöret hos mig.
Annorlunda arrangemang
Utöver det luftas givetvis alla de låtar jag förväntat mig, "Wish you were here", "Comfortably numb", "Money" med flera.
Däremot ser jag inte riktigt meningen med att framföra alla tre delar av "Another brick in the wall", särskilt som bandet mest myser runt med låtarna i stället för att använda dess publikfriande potential.
Men det är egentligen anmärkningar av modell I-landsproblem för på det hela taget är varje tillfälle att se P-Floyd en utmärkt möjlighet att göra sig bekväm i fåtöljen och njuta av stor musik i genomtänkta och något annorlunda arrangemang.