Kanske inte så mycket en fråga som ett konstaterande då L’Orientpublikens mottagande är minst sagt livligt, rent av stökigt. DJ Sai, lade som intro på en viss gammal Michael Jackson låt, Aki och Jacco leker med texten och lockar upp Dirty Dajanko på scenen. Ni fattar att festen kan börja!
Festen pågår i trekvart, och blir en resa med utgångspunkt i Labyrints hiphop-sida. Det är hög energirap och säker sång i populära Hasslade och Arbetarbarn till exempel. Det är självklart att fokusera en sen klubbspelning på uptempolåtar, men jag saknar ändå de mer reggaedoftande spåren som kunnat ge konserten större variation. Höjdpunkter på konserten blir de spår där hiphopbeats och reggaebas smälts samman, bäst var Fingrarna i Luften och Kärleken?.
Senast vi såg Labyrint i stan var på Konsert & Kongress. I flytten till L’Orient kommer vi bra mycket närmare gruppens hemmaplan. Lite närmare gatan, närmare orten. Mycket spontanare, smutsigare och mer fyllt av kärlek. Aki och Dajanko lägger rutinerad rap, ganska rå, men ljudet på L’Orient är bättre än jag minns att det varit tidigare. Rapparna till trots, det är sångaren Jacco som är gruppens nav. Han knyter ihop gruppens låtar med sin rena sång och skapar den helhet som stavas L-A-B-Y-R-I-N-T.