Hur ger man snabbast en nattklubb en air av verkstad? FrÄga Bullet, de vet. Man slÀpar upp en vinkelslip pÄ scenen, och under ett gitarrsolo drar man igÄng den och slipar en kniv. Det luktar varmt stÄl och... ja, verkstad helt enkelt. En Bullet-spelning Àr en dryg timmes spexande blandat med superseriös hÄrdrock. Bandet hÄller kanske inte samma tempo som för 10 Är sedan, men det Àr ÀndÄ bra mycket rappare Àn vad förebilderna AC/DC och Accept presterar nuförtiden.
Jag gillar den lilla och mysiga Cryptlokalen. DÀr finns en bra scen och utrymmet ser vÀlfyllt ut redan med tre betalande och en hund. NÀr Heavy Tiger ska spela Àr det dÀremot knökat, pÄ riktigt.
Ăr man en trio som sportar matchande röda overaller spelar det nĂ€stan inte nĂ„gon roll vad man lirar för musik, intresset Ă€r redan vĂ€ckt. Har man Ă€ven tagit sitt bandnamn frĂ„n en lĂ„t av det fantastiska finska garagerockbandet The Flaming Sideburns, ja dĂ„ Ă€r det liksom redan klappat och klart. Heavy Tiger tar dock det sĂ€kra före det osĂ€kra och ser till att ta publiken med storm. Förutom pris för BĂ€sta klĂ€dsel kammar bandet hem en hel drös med utmĂ€rkelser; BĂ€sta körsĂ„ng frĂ„n en trummis, Mest energiska framtrĂ€dande, Gladaste miner pĂ„ scenen, BĂ€sta Joan Jett look alike, Mest överraskande Led Zeppelin-cover, HĂ„rdast arbetande, BĂ€sta Thin Lizzy-svĂ€nget och Svettigast publik. Det blir helt enkelt storslam för Heavy Tiger. Att de ger sig upp pĂ„ scenen för spontanextranummer sĂ€ger en del om hur bra det var. Din hemuppgift blir nu att fördjupa dig i Heavy Tiger!
JeansvÀst och nitarmband Àr inte lÀngre hetast framför den stora scenen, och vinkelslipen har sedan lÀnge baxats bort. NÀr Nocturnalia spelar Àr det rökelse och skÀgg som gÀller. BÄde pÄ bandet och publiken. Nocturnalia lever upp till mina förvÀntningar, det vackra pÄ senaste skivan förses med en extra nerv i liveformatet. StÀmningen Àr laddad, publiken sjunger uppmÀrksamt med och det blir en rökelsefylld kvÀll att minnas.
NorrköpingsgÀnget Skraeckoedlan Àr fredagens sista band pÄ stora scenen. Vi har passerat midnatt och en rÀtt vinglig rockpublik börjar falla i fredagskoma. Skraeckoedlans tyngd skakar dock fart i de frÀmsta raderna vid kravallstaketet. SjÀlv styr jag kosan hemÄt, Maim och Honeymoon Disease, som kör nattskiftet pÄ lilla scenen, offrar jag pÄ framförhÄllningens altare. Det kommer ju en lördagskvÀll ocksÄ.