"Fuck that shit!" kunde ha blivit Hultsfredsfestivalens mantra i år, efter att frasen pumpats ut tröttsamt många gånger från de internationella hiphopstjärnornas konserter. Men icke. Årets tagline är förstås: "Vi älskar Lasse!".
Det är inte helt långsökt att jämföra Lars Winnerbäck med turnéaktuella Tomas Ledin, som också är både bredbent och oerhört folkkär. Men det vore orättvist. Förutom den icke oviktiga faktorn "texter med substans" skiljer sig de två folkhjältarna åt genom att Winnerbäck faktiskt hela tiden strävar efter utveckling och nya utmaningar. Han byter band, han hittar på nya konsertformer och nya sätt att kommunicera med fansen.
På årets Hultsfredsfestival har han som bekant gett sig på att göra fyra olika spelningar på fyra olika scener med fyra olika band. Dessutom utan att spela en enda låt två gånger, förutom eviga finallåten "Kom ihåg mig".
På lördagkvällen är det grande finale på festivalens största scen, och det är så klart total uppslutning för att fira av årets festivalkung. Vanliga bandet på scenen och den vanliga makalöst kärleksfulla publiken framför den.
"Vanliga bandet" innebär nuförtiden kompisarna från senaste folkmusikplattan "Daugava", men denna gång tonar de ner känslan av spelmansstämma för ett mer rakt arenarocksös. Ibland i en smakfull blandning, som i "Hon kommer från främmande vidder", och ibland bredbent på gränsen till spagat, som i "Elden" - en låt som är som gjord för Hawaii-scenen.
Extranumren blir höjdpunkten på konserten. En halv vers in i "Om du lämnade mig nu" gråter minst fem tjejer i min omedelbara närhet. När bandet sen river igång "Kom ihåg mig" briserar konfettin, allt blir en galen fest och så är Winnerbäckfestivalen över för den här gången.