Från country till covers

Bruce Springsteen, Bob Dylan och Rolling Stones - Nej, det rör sig inte om en lista över topplaceringar på Billboard eller artister med referenspunkter till låten Like a Rolling Stone. Bonnie Raitt, Emmylou Harris, Bonnie Tyler och inte minst Dolly Parton, kanske leder tanken lite närmare. Det handlar om Jill Johnson. En Jill Johnson som packat resväskan full med covers och givit sig ut på turné. Från att ha slagit igenom som schlagerartist på 1990-talet, raffat till sig och tagit ett capriole-språng in i countrymusiken på 2000-talet, bjuder Jill Johnson nu på ytterligare nya tongångar. Eller nygamla tongångar. För det handlar just om låtar vi hört förut. Coverlåtar där Jill Johnson gör sin tolkning av personliga favoriter. Idel covers ger lätt ett framträdande en känsla av talangjakt à la Idol, uppvärmningsakt eller After Ski-fest. Och visst känns det lite andfattigt när en artist helt förlitar sig på att tolka andra artister. Men Jill gör det med den äran. Viss country-ådra kvar, men Jill bjuder också på renodlad blues och ett och annat fullödigt rockalster. Därtill har hon tagit steget till att även tolka manliga artister. Jämfört med schlager- eller country-artisten Jill Johnson tycker jag att hennes röst kommer ännu bättre till sin rätt i rökiga rock- och bluesalster. I de nasala klingar lite av Ängelholmsdialekten igenom och skapar röstkaraktär. I de kvädande lugna partierna finns ett eftertryck och en röststyrka som för tankarna till underskattade Frida Snell. Och må så vara att det är Bruce Springsteen, Bob Dylan, Rolling Stones, Bonnie Raitt, Emmylou Harris, Bonnie Tyler eller Dolly Parton som tolkas, någonstans behövs just en röstkaraktär som fyller rummet och ett berättigande i förmåga att förmedla uttryck, när repertoaren består av tolkningar av andras hits.