Av de unga grabbarna som även jag såg och hörde den gången har det blivit ett fullfjädrat professionellt storband som förmår att "kameleontiskt" not efter not spela som jazzens klassiker. Nästan alla som har gamla jazzplattor har väl undrat hur orkestrarna skulle låta "live" och de frågorna besvarade Kustbandet.
"Kustis" tände publiken omedelbart när de tågade in som ett brassband från New Orleans och spelar "Gloryland" precis som Bunk Johnssons orkester skulle ha gjort.
Kustis hyllade även svensk jazz och sin föregångare Svenska Paramountorkestern i en mycket bra version av "Tillie".
Bäst i konserten, Kustbandets svängiga version av Thore Erlings schlager "Regntunga skyar". Här liksom i Duke Ellingtons "Double check stomp" visade Kustbandet sin bästa sida med snabb unisont och lätt storbandsjazz.
Kustbandet sträckte sig längre än så och bröt storbandet då och då bl a för en inspirerad swingduell mellan saxofonisterna Klas Toresson och John Högman i "Lady be Good".
"One O´clock Jump" i Basieanda som också hade mycket Hoffstens orkester från sent 40-tal i sig avslutade resan från ragtime till swing från vilken jag kom hem från nöjd och belåten.