"Fyndigt och skickligt"

Kör och mässing må låta en aning äventyrligt, men resultatet var särdeles angenämt!

Brasskvintetten inledde med en av Vagn Holmboes båda kvintetter för blåsare. Om man inhämtat att Holmboe bekände sig till vad han kallade metamorfos-tekniken var det frestande att lyssna efter hur det inledande temat sedan återkom i mer och mindre genomsynliga gestalter. Här fanns riktigt muntra partier, och den Bartok-påverkan som stundom tillskrivs Holmboe gjorde sig gällande i den rytmiskt intensiva sista satsen.

Den unge och produktive Mats Larsson Gothe - som Östgöta- blåsarna gärna spelar - har skrivit ett stycke med titeln Hillborgvariationer. Här visade sig Larsson Gothe vara på rätt lekfullt humör. Det tema tonsättaren fått av Hillborg hanterades fyndigt och skickligt och ensemblespelet var av högsta klass. Förvisso var det musik av Larsson Gothe, men jag fick associationer till den Stravinsky som höll till i Paris för sådär hundra år sedan, och minsann om det inte också fanns en genklang av de blåsorkestrar som Charles Ives lät krocka i Danbury en gång i tiden!

Östgöta Kammarkör - för dagen bestående av 15 sångare - inledde med en så att säga pedagogisk trio: Heinrich Isaacs Insbruck ich muss dich lassen, först av mästaren själv, så av Michael Praetorius och sist av Johann Sebastian. Det var lika vackert som illustrativt.

Så demonstrerades hur en poplåt kan sakraliseras: Beatles Yesterday som Kyrie-sats, i ett arrangemang av Per Åberg.

Konsertens krön blev, i alla fall för mig, de tre verken av Anton Bruckner.

Det storartade resultatet av detta framförande ska nog i lika mån tillskrivas Hans Lundgren och hans kör. Precisionen finns där och förmågan att lyssna på de andra stämmorna och därtill en imponerande förmåga att med dynamisk variation levandegöra den latinska texten.

Lättare och gladare ting av Hugo Alfvén och till sist Östgötasången med stöd av brasskvintetten avslutade.