Tanken är god; Christer Sjögren & Co vill bjuda på en överdådig julshow. Tre rutinerade scenproffs i förgrunden, generös speltid, drygt 30 julsånger, oräkneliga klädbyten, fem musiker, tre kördamer, bjällerklang, barnkör, julgran, kandelaber och en sprakande eldstad. Samt en vit trappa på scenen, som hämtad direkt från Las Vegas. Kort sagt: En julshow med extra allt
Ändå vill det sig inte riktigt. Programmet blir för splittrat. Man kastas mellan stilarterna. Jag saknar en producent med hårda nypor. Som stryker ner och ger struktur, som tar itu med aktörernas valpighet mellan låtarna.
Sjögrens julshow modell 2011 är bäst i sina enskildheter. Att han har en sjujäkla bra röst kan ingen ta ifrån honom. Allra bäst är han i de låtar som bara flyter på:"Have yourself a merry little christmas" eller "Blue christmas". Men om nu amerikansk jul är temat, vad har allsång i "Pärleporten" eller en bombastisk "Härlig är jorden" att göra i showen?
Pernilla Wahlgren är sidekick. Hon är 44 år men verkar för evigt ha fastnat i det flickaktigt äppelkäcka. Låtar som "Hej mitt vinterland" sitter som hand i handske, medan hon har problem med intonationen i "Jul, jul strålande jul".
Den som räddar showen är multiinstrumentalisten Gunhild Carling. Hon spelar med hela kroppen och har ett särskilt gott klös i trombonen. Hennes klädsmak är fantastisk, klänningarna och dräkterna är som hämtade ur Hollywoods 30-talsmusikaler. En klar vitamininjektion!
Mot slutet kommer ändå lite julstämning. En flickkör från Linköpings Kulturskola sjunger med i John Lennons "Happy Xmas - War is over" och extranumret är givet: "O helga natt". Sjögren är förvisso ingen Jussi, men han gör "Adams julsång" på sitt eget sätt och det går hem i den fullsatta salongen. Gunhild Carling får sista ordet/tonen med trumpeten, ganska symptomatiskt för hela konserten.