Florence Valentin från Haninge inleder med radiohiten "Spring Ricco" och konserten fortsätter i samma höga tempo. Bandet bjuder verkligen på sig själva, hoppar och vevar med gitarrerna och man ser tydligt att de stått framför spegeln i pojkrummet och drömt om att bli rockstjärnor sen de var barn. Låtar som "Upp på sociala, ner på systemet" och "Smällar man får ta" är som gjorda för att framföras live. Stämningen är het både på och nedanför scenen och publiken skrålar med och hoppar nästan lika entusiastiskt som sångaren Love Antell.
Glädje och energi
När jag ser Florence Valentin kan jag inte undgå att höra influenser som nästan gränsar till stöld från framför allt The Clash. Men de gör det så pass bra och med sån oförfalskad glädje och energi att de kommer undan med det.
Valuta för pengarna
Florence Valentin ger besökarna på L'Orient valuta för biljettpengarna. Den enda smolken i bägaren är att bandet på senare tid har blivit av med två medlemmar. Jag saknar nämligen blåsinstrumenten, som i vissa låtar varit den extra kryddan som gjort att man bara inte kan sitta stilla när man hör Florence Valentins musik.
Konsertkvällen börjar med lokala Retards In Costumes. De spelar en slags sjuttiotalshårdrock i Deep Purples och Led Zeppelins anda och gör det riktigt bra.
Sen är det dags för Guldgossen från Rimforsa att underhålla med pop på svenska. Den gyllene pojken har en trogen skara fans och en stor del av publiken verkar vara där för att se just honom.
Olof Berg