Imponerad av ett Stones i miniatyr

Nationalteaterns rockorkester

Konsert2008-09-28 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nationalteaterns rockorkester

Garden, Linköping Konsert & Kongress 27/9

"Vi fortsätter att spela rock’n’roll men vi håller på att dö" sjöng Nationalteatern på skiva redan 1980. Jag tror knappast att Ulf Dageby och de andra kunde föreställa sig att de skulle köra den som extranummer -- hela 28 år senare.

Men det är precis vad de gör, denna lördagskväll. Mot alla odds har det främsta proggbandet överlevt till våra dagar. Låt vara att den en gång politiskt uppkäftiga låtarna med tiden har slipats ned till trevlig lördagsunderhållning. Med stark nostalgifaktor.

Missförstå mig inte. Det låter bra. Efter mer än 30 år på vägarna är trion Dageby, Nikke Ström och Håkan Nyberg som ett Stones i miniatyr. De liksom bara trycker på on-knappen och så rullar rock'n'rollmaskinen igång, stark och mullrande. Det rullar nästan för bra och jag kommer på mig att stundtals sakna det mer taffliga, kantiga soundet från 70-talet med den nerv som låtarna hade då.

Det är både märkligt, och lite häftigt, att bandet och låtarna har överlevt. Men 600 personer är på plats, varav de flesta 40-plussare, som studsar i takt och skrålar med i: "När man år född av proletärer och gör narkotikaaffärer". Det är kul och det imponerar, i alla fall på mig.

LOLLO ASPLUND

Läs en längre recension i måndagens papperstidning