Imponerande - men något går förlorat

Trots att jag inte är obekant med en mångfald av musik för blockflöjt så känns det alltid spännande att få möta kompositioner från vår egen tid för detta ädla instrument, flitigt använt under renässansen och barocken men därefter närmast icke-existerande fram till 1900-talets andra halva.

Ingvar Karkoffs konsert för blockflöjt och blåsorkester skrevs för just Dan Laurin och Blåsarsymfonikerna, det var ett händelserikt verk fullt av infall och udda grepp.

Det är omöjligt att inte älska tonen i Laurins flöjter, de rymmer så mycket av tidlös natur i klangen. Hans altblockflöjt var påtagligt märgfull och när han tog fram sopranflöjten glittrade den oemotståndligt.

Visst fanns här ett tydligt konserterande: ett växelspel och en dialog mellan solist och orkester, mellan individen och kollektivet.

Samtidigt integrerades solostämman i stora stycken med orkestersatsen och helhetssoundet, snarare än att segla ovanför alltsammans. Då och då kompletterade Laurin flöjttonen med sin röst och diverse strupljud.

Karkoffs instrumentering var luftigt lätt och genomskinlig, och särskilt intressant var hans effektiva utnyttjande av slagverket.

Vivaldis välkända Largo för sopraninoblockflöjt lät smått surrealistisk med klarinetter och bleckblås som fond, men det hindrade inte att man imponerades av Laurins lekfullt läcker utsmyckning och diminuering.

Jag har ofta ifrågasatt värdet av att försöka omvandla de stora symfoniska verken för full orkester till blåsare; ofta är den ursprungliga orkestreringen så central att något väsentligt går förlorat vid transkriptionen - det känns helt enkelt inte "på riktigt".

Till viss del tänkte jag så även när Blåsarsymfonikerna tog sig an tre satser ur Holsts "Planeterna", men det fungerade trots allt bättre an vad som fanns anledning att befara, särskilt i forte­partierna. Tyngden och gravitationen i den maffiga Mars-satsen var genuin. En god och koncentrerad insats av dirigent och orkester, särskilt snyggt jobbat av pukslagaren Christer Ferngren i Uranus-satsen - vilken kraft och vilken pondus!