Det är en sådan där pianoslinga som bygger en karriär. En pianoslinga som tillsammans med en allsångsrefräng erövrar radiostationer, håller folk som gisslan och fyller konsertlokaler till sista svettdroppen. Stockholmsbandet Ingenting har med singeln "Halleluja!" lagt popsverige för sina fötter och det märks på Herrgårn denna kalla regniga torsdagskväll. Där står lyckliga människor och skriker Halleluja i öronen på varandra och dansar extatiskt på de få kvadratcentimeter som de lyckats göra till sina. Bandet, sex man och en kvinna starkt, är bara lyckliga och som det verkar nästan överrumplade över den totala respons som de får tillbaka från publiken.
Efter två valpiga men charmiga skivor har Ingenting med nya albumet "Tomhet, idel tomhet" blivit vuxna. De har mognat utan att stelna. Mycket tack vare Christoffer Sanders själfulla låtskrivande. Han skalar av och tar bort tills bara det viktiga finns kvar, låter enkla meningar säga allt och litar på att vi som lyssnar fyller på med våra egna erfarenheter. Något som tydligen funkar utmärkt då lyssnarskaran växer stadigt.
Om man vill kan man börja anmärka på att bandet spelar lite slarvigt denna kväll och att låtarna skulle må bra av att ibland få lite stramare tyglar. Men det känns bara som omotiverat gnäll när det är så uppenbart att Ingenting brinner på högsta låga för oss just nu. Och deras eld värmer ända in. När de sedan avslutar med "En bättre dag" är det fruktansvärt svårt att vara cynisk och kritisk på promenaden hem genom Rydskogen.