Utbudet i Musikdagarna och Linköpings kammarmusikfestival har de senaste åren gått mot större variation och bredd över genregränser. Att folkmusik och jazz också kan samsas inom kammarmusikbegreppet tycker jag är en sympatisk och rimlig föreställning.
Men viktigast är kanske att det sker konstnärliga möten och konserter med ett sam-musicerande med kvalitet, som kan leda vidare och utvecklas på olika sätt.
Avslutningskvällen för i sommar gick verkligen i tecknet av möten och gränsöverskridande. Middle East Peace Orchestra är ett projekt som vill demonstrera och visa att musik inte känner några gränser, och att människor kan verka och skapa tillsammans, oavsett religiös eller etnisk tillhörighet.
Ett lovvärt initiativ med just den så kallade Mellanöstern som angeläget exempel. Där blir ju motsättningarna som mest absurda och groteska, eftersom kulturerna ligger så nära varandra. Det är till stor del en gemensam musiktradition filtrerad genom judiska, muslimska och kristna förtecken.
Orkestern, hemmahörande i Danmark, spelar denna kväll populära och kända låtar från detta område. Det är ofta livligt och dansant, med ett återkommande avstamp i den judiska klezmertraditionen som i sig - både i ton och ord (jiddisch) - är en mix av europeiskt och orientaliskt.
Henrik Chaim Goldschmidt leder med stor spelglädje och även sång. Han har även komponerat eget material, liksom dragspelaren .Anders Vesterdahl. Goldschmidt hanterar sin oboe på ett märkligt sätt som vore den en klarinett (någon gång är det väl ett sådant munstycke?).
Grunden i kompet är dragspel, bouzouki och trumman (darbouka). Det är rytmiskt tätt och mycket säkert spel överlag. Men i de arabiska inslagen får lutan (oud) komma fram i fina solon med mer meditativ karaktär.
Starkast intryck gör nog gästande sångerskan Fatma Zidan. Inflyttad från Egypten, briljerar hon med både klassisk arabisk sångornamentik och mer popliknande stil i sin röst.
Mitt i programmet sker ett avbrott. Föreningen MILs musikskolestipendiat träder fram. Lovisa Aspenberg framför med fin ton och imponerande säkerhet på sin viola, ett Allemande ur Bachs solocellosvit. Det blir som en sval andhämtning i det orientaliska flödet.