Det kanske bara är jag som har fel förväntningar, men jag trodde att det var meningen att vi denna andra kväll i Hultsfreds 4xWinnerbäck-koncept skulle få oss en intim och stillsam stund med akustiskt finlir. Det visar sig att konserten i stället i stort innehåller det gamla vanliga plektrumharvandet, elgitarr och en vanlig keyboard gömd i ett gammelpianoskal.
Intimitet är svårt också när publiktrycket är så enormt. Det är nästan slagsmål om att komma in i den för artisten underdimensionerade lokalen, och allsången är total hur obskyra låtar Winnerbäck än försöker sig på.
Men så tar han plötsligt fram lillgitarren och partnern Ola Gustafsson byter bort elguran mot sin akustiska och mandolin i En tätort på en slätt och Elegi och då är konserten precis där jag önskar att den hade varit hela tiden.
Erik Wallsten