Många åhörare, högtidsklädda sångare, ett digert program - de förväntningar detta födde infriades. Sexton julsånger framfördes i kronologisk ordning, från 800-talets gregorianska antifon "Hodie Christus natus est" via bland andra Mendelssohn till 80-talets "Mer jul" av Adolphson & Falk.
Den första avdelningen, "Den gamla tiden", kändes korrekt, alltför "rätt-sjungen" och lite spretig. Dock blev Fridericis mångköriga "Ära ske Gud" verkningsfull när flera körgrupper placerade sig på olika ställen i helgedomen.
På mammas gataEfter Bachs orgelkoral "Der Tag, der ist so freudenreich" med alltid hörvärde Hans Edqvist började den andra konsertdelen "Klassikerna".
Här var Lihkören på sin mammas gata, rena och mättade treklanger föll på plats tillsammans med en utvecklad nyansrikedom. "Ring Christmas bells" lät mycket fint, liksom Hugo Alfvéns sällan hörda "Julsång", där dynamiken levde i en återhållen och svag helhet.
Några tveksamma insatser kompenserades av genomgående vårdade frasslut, körsoundet var homogent och varmt.
Hellre sjömansjulI den modernare avdelningen visade sig Triads "Tänd ett ljus" än en gång vara hopplös att göra covers och arrangemang på.
Hellre då Hans Lundgrens roliga variant av "Sjömansjul på Hawaii", där det ibland lät som om tio ystra små gökur var medlemmar i kören.
GUNNAR EKERMO