Normalt sett är svensk reggae en smal genre. En subkultur som rör ett mindre antal människor. I normalfallet - men inte när det gäller Kalle Baah. Dryga femhundra personer i alla åldrar strömmar till Konsert & kongress för en rootsdos på lördagskvällen.
Skärblackakompisarna i Gräsrot gungar igång kvällen. Deras set består mest av Bob Marleyadaptioner men en avslutande cover på Cornelis "Somliga går med trasiga skor" uppmärksammar oss på att något lokalt, mer angeläget är på gång. Kalle Baah kliver på scenen och sprakar igång med ett kort medley. Först kring tredje låten "Vill hem" landar konserten och publiken på samma våglängd. Svänget finns där, publiken sjunger med i texterna och en lugn dans sprider sig i lokalen.
Det finns ett samspel i Kalle Baah som gör gruppens låtar urstarka. Liveblåset lyfter kvalitén men det är sångkörerna från alla håll i bandet som gör störst skillnad. Gruppen betar av mångas favoritlåtar (min var "Tvivlan") medan tempo och intensitet varieras. Just som vi börjar bli mätta på Baah-låtar introduceras några gäster.
En god kontrastKalle Baah är ödmjuka och agerar fint kompband när först Kapten Röd och senare Governor Andy tar över scenkanten. Skillnaden mellan lagspelet och soloframträdandena blir en god kontrast. Dessutom stannar energin och allsången kvar på scenen även när Kalle Baah själva spelar sin hit "You are my angel".
Extranummer krävs och levereras. Kalle Baahs "Ugly girls" och guvernörens/kaptenens version av "Reggaeprofil" sammanfattar allt - allsång, leenden och dans. Det blir inte folkligare med reggae än när Kalle Baah spelar.
HENRIK LINDROTH