Bandet traskar in, åtta man starka i kostym. Damn! lägger en rejäl grund av funk som Timbuktu lätt ansluter till. Det är ett beprövat koncept nuförtiden, att para ihop skånes största rappare med skånes funkigaste band, ändå är jag inte helt van. Vissa låtar tar en stund att koda om, från original till Damnifierat tillstånd. Timbuktus största hits, som "Botten är nådd" och "Alla vill till himmelen..." är det dock ingen som misstar och det ösiga funksoundet gör det svårt att stå still.
Det är inte mycket standardhiphop kvar i Timbuktu, ändå känns han mer hiphop än någonsin. Ärligt och respektfullt berättar han sina historier med sång och rap, alltid med fin ordlek och finess. Att Damn! får dela Timbuktus resa och utveckling är välförtjänt. Med nördprecision väljer de rätt takt, synthljud och blåsarr och trollar ihop ett maffigt, själfullt sväng. Som hyllning tillbaka får de en allsång från hela publiken, korrekt återskapad på skårrande skånska.