Han sjunger asbra, ser helrätt ut och varje låt är nästan som en hel minimusikal. Norrköpings-fenomenet Krunegård har det mesta man kan begära, och med en av 2000-talets bästa popplattor i ryggen är det ju svårt att misslyckas. Hymnen Ibland gör man rätt, ibland gör man fel är som gjord för en arenascen och när det evighetslånga crescendot briserar drabbas min kropp av en av festivalens hittills få så jävla bra-rysningar.
De nya låtarna han bjuder på bådar dessutom gott inför höstens hybrissläpp, när han ska ge ut två nya skivor på samma dag.
Erik Wallsten