En tidig konsertstart är utlyst och lokalen känns tom trots att uppvärmande DJ:n spelar basfyllda beats så att glasen i baren skakar. Men på utsatt tid befolkas plötsligt dansgolvet av en stor och ung publik som törstar efter Labyrint. När bandets DJ Sai peppar upp Aki, Jacco och Dajanko på scenen får de ett fint välkomnande som lika snabbt kommer av sig. Ett par hiphop-standards till beats och lite röstuppvärming i de första låtarna, jag börjar skruva på mig och ser mig om - är det jag som inbillar mig - låter det inte ganska kass?
Jag hinner inte se om jag ensam är skeptisk - för plötsligt hittar Labyrint rätt! Någonstans mellan stenhårda hiphopdängan ?Arbetsmoral" och rytmiklektionen i ?Hasslade" stämmer det - och när Uppsalakompisen Dani M kliver upp och förstärker gruppen så lyfter alltihop. Nu känner jag igen den lagoma förortsromantiken, den kontroversiella rappen och den sammansmältande sången. En klassisk hiphop färgad av en uppväxt på Uppsala Reggaefestival och en bred svensk rapscen.
Resten av konserten är ett saxande mellan reggae, dancehall, g-funk och modern hiphop. Aki rappar lugnt och stadigt, Dajanko mer energisk men allt hålls samman av Jaccos sång som är Labyrints storhet och hjärta. Bäst? Jag ler stort när ?Kärleken?" svänger fram och fullkomligt älskar det hoppfulla i den bra klarsynta texten. Och ?Ortens favoriter" trots dissen mot oss recensenter.