Liso mjukstartade säsongen med en lättsam och välbesökt konsert, späckad av operetter och kortare stycken.
Skådespelaren Niclas Angerborn var en del av planen. Just den avskräckande föreläsningen om alkoholens verkningar var för förutsägbar för att verkligen få upp ångan på publiken, trots vodkan, men hans "översättning" av "Bayrische Polka" var roligare. Efter hans hetsiga "ta det lugnt, ta ta ta det lugnt!" kom Leif Wangins trombon som en räddande ängel och surfade säkert över tonerna.
När helst Liso skulle spela själva blev det ofta en aning orent eller tungt, men konserten vägde upp och ned för att slutligen landa på plus. Valsen "Höstdrömmar" av Archibald Joyce till exempel - titelnumret - hade vingar på fötterna. Anna Arturssons mjuka sopran blev bara vackrare i "Habanera" ur Carmen, "Sylvias entrésång" och "Meine Lippen". Hennes stämma hade ett personligt uttryck som var mycket behagligt att värma sig vid.
Anders Johanssons klarinett i "Klarinettenmuckle" var flyhänt och Hans Englund dirigerade den ena halvan av programmet med stor tydlighet. Mats Strand dirigerade distinkt den andra halvan och överraskade sedan med att ta fram sin violin.
"Viljasången" förvandlades till en romantisk serenad genom violinens slanka ton och Anna fick glatt finna sig i att vänta på nästa vers.