Stämbandets årliga vårkonsert är ett säkert tecken på att vintern har gett sig. Publiken fyllde salongen och förväntan låg i luften. Inledande "Have a nice day" ringade in tonläget för och syftet med hela konserten - lekfullhet och att få folk att må bra!
Nu handlade det om mer än bara stå-stilla-på-din-plats-och-sjung: mycket rörelsemoment, en antydan till koreografi, bildspel och attribut som åskådliggjorde sångtexterna, klädbyten och aktivering av publiken. Det sistnämnda gick väl sådär, de som löst biljett verkade hellre vilja vara åhörare än att flaxa med armarna och sjunga med i barnvisan "Hajarna".
Ett återkommande inslag var vinjettmusiken till tv-serien om Mr Bean, komplett med ljusstråle och allt. Körens damer hyllade en lycklig och utvald man ur kören (och därmed - vill jag tro - alla män) med "Åh en sån karl". Herrarna å sin sida besjöng en lättklädd dam med ett gammalt Hasse&Tage-nummer, som jag dock fick för mig hade censurerats något inför denna familjeföreställning.
Eftersom ögat självklart behöver sitt under en sådan här typ av konsert välkomnade man allt som hände på scenen. Men rent musikaliskt lät det trots allt bäst när kören stod stilla och koncentrerade sig på att sjunga till exempel ?"Längtans blå blomma" och Offenbachs "Barcarole". Gospeln "Shine my candlelight" lät också bra.