Det börjar med en smäll. Ryttargårdskyrkans brassband försätter publiken i julstämning med ett medley av James Curnow. Ensemblen är frisk och samspelt och fortsätter sedan att följsamt ackompanjera kör och solist under konserten.
Olle Persson gör en magnifik entré från oväntat håll. Människorösten är oöverträffad när det gäller att uttrycka känslor, något som den karismatiske operasångaren behärskar till fulländning. Varenda konsonant hörs rakt igenom orkestern och ingen kan tvivla på att han tror på det han sjunger.
Lihkören har utvecklats enormt genom åren. Spexkänslan finns där - vilket sångarna visar med ett litet skojfriskt paket en bit in i konserten - men killarna besitter även stor röstmässig mognad. "Lux aurumque" sjunger de stående på var sin sida om publiken. Tänk att trettiotalet röststarka, vuxna män kan sjunga så skirt.
I den medeltida "Coventry carol" klättrar tre unga korister upp på läktaren. Brasset spelar först melodin och sedan sjunger sångarna tre eller fyra verser utan komp. I sista versen förenas röster och instrument och killarna har hållit tonen perfekt. Tjusigt!
Lihkörens julkonsert bjuder på ett blandat julprogram, roligt och allvarligt, gammalt och nytt, känt och mindre känt. Och när de i extranumret brister ut i Gustaf Nordqvists "Jul, jul, strålande jul", då känner man att den är här snart - julen.