Det är allt en sur Lundell vi har, tänker jag först. Jag väntar mig tung, bister gubbrock nerkörd i skorna tills de 3 000 konsertbesökarna kvarsitter med hjälp av gravitationen. Får surheten bekräftad när Correns fotograf efter att ha följt alla restriktioner ställer sig i publikhavet och ändå blir bortmotad från sin plats, då herr Lundell ska ha blivit störd.
Men det där får jag äta upp. Sanningen är att jag inte tidigare har sett Ulf Lundell så här uppsluppen, så här vild. Och glad, och inbjudande till publikkontakt! Han springer fram och tillbaka på scenen, uppmanar till vinkningar, och vänder mikrofonen utåt. Sliter fram en megafon under Folket bygger landet och senare även i Du ser ut som jag vill kyssa dig.
Visst är det mer trögt gitarrtugg än vad som är nyttigt och visst är låtvalet ojämnt. Råfansen får väl sitt lystmäte när Sextisju, sextisju följs av Öppen bil, öppen väg i stället för att gå in i välkänt Kär och galen-land.
Ge oss mera hits!, bölar en full gubbe bakom mig. Där tar han fel. Hitsen är med. Till och med Öppna landskap, och en strålande version av Den vassa eggen. Men även om jag uppskattar viljan att skola in nytt låtmaterial så blir det någon antiklimax för mycket under detta 160-minuterspass.
Bandet (med trummisen Andreas Dahlbäck!!!) är utmärkt och spelglädjen går inte att ta miste på. Lundell mellansnackar och skämtar om att han tror att Roxen är sjön Glan, utan för Norrköping. Han berättar om en viss dejt i Bergs slussar för fyra år sedan. Det blev ett förhållande som varade i 3,5 år. Och han river av den utskällda låten Skaka på dom. Han säger något i stil med att uppfattningar om honom kommer utifrån, men det han gör kommer inifrån.
Lundell tycks aldrig kunna smälta Fittstim-boken för tio år sedan. Fast nu lever han ut, och retas. Även om jag fort blir trött på den jämntjocka bluesrock han har överdoserat de senaste åren, uppskattar jag att han står rak i ryggen. Dessutom överbevisar han genom att låta det som beskylls för vulgärt gå direkt till den urvackra Om sommaren.
Det är nog en ganska glad Lundell vi har, som förresten skickade ut något som liknade ett löfte om att komma tillbaka. Tji fick alla som trodde att det här var sista turnén.
ULRIK SVEDIN