The Black Dahlia Murder låter kanske inte som någon publikdragare av rang. Men faktum är att det är ett av de större banden som besökt Linköping i år.
Men innan det var dags för dem skulle en radda band hinnas med. Först ut är kvällens mörkaste band – Nekrokraft. Som bäst är de på sina melodiösa utflykter. Näst på tur är Night, som fortfarande ligger fast rotade i det tidiga 80-talets mest skitiga metal. Att döma av det nya material de spelar kommer de att klara av att växa upp och ändå bibehålla sin entusiasm. Sist ut av de lokala banden är Dödshaket. Till en början känns de uppfriskande med en punkig heavy metal. De planar dock snart ut och faller in i tråkigt muskelrockande.
The Kristet Utseende är ett kultband, som varit återförenade längre än vad de fanns till innan de la ner. Publiken har nu hittat till Lights Out Fest i stora mängder, och det blir svettigt, vilket passar utmärkt när allsång ska sjungas till ”Excalibur” och ”Quinna”. Skitargs ploj-metal verkar vara provocerande för många metal-fans som hakat upp sig på autencitetskriteriet. Ikväll såg tillräckligt många bortom detta och röjde för fullt.
Publiken har tunnats ut något när The Black Dahlia Murder ska avsluta kvällen. Bandet bryr sig inte det minsta, utan kör på i ett ursinnigt tempo från första sekund. The Black Dahlia Murder är imponerande kompromisslösa med sin hårdhet. Tyvärr lämnar det väldigt lite utrymme för dynamik. Under ”What a horrible night to have a curse” får de dock till ett lyckat sväng.
Som helhet får Lights Out Fest ses som lyckad med mycket publik, även om de riktiga höjdpunkterna saknades.
Andreas Homanen