Betyg: CCCC
Allas älskling Malena Ernman är innehavare av en fantastisk röst och en rejäl stjärnstatus. Konsertsalen är fylld till absolut sista plats, och redan när hon intar scenen utstrålar hon på ett sympatiskt sätt "star quality". Ravels "Sheherazade" är nog ett naturligt repertoarval för ett möte mellan mezzosopran och stor orkester, och det ska medges att bland alla orientschabloner finns här en dragningskraft, en tilltalande mystik och stämning av "Tusen och en natt".
Det hör dock ingalunda till Ravels bästa opus. Någon riktig instrumental färgprakt - hans adelsmärke - griper inte tag här som ofta annars. Dess främsta kvalitet är harmoniken, väl utvecklad trots att det rör sig om ett ungdomsverk. Ernman sjunger givetvis blodfullt, intagande och återhållsamt, men den omtalade erotiska laddningen förblir tämligen jämntjock och spänningslös.
På grund av sin för kvällen något indisponerade röst avstår hon från arian ur Mozarts "Titus", men efter att orkestern snabbt och fjäderlätt spelat uvertyren till "Figaros bröllop" visar hon stor sångkonst i Cherubins båda arior. Hon gör det, som programvärden Stefan Johansson på sitt oefterhärmliga sätt beskriver, med 25 procent av rösten men med 100 procent artisteri.
Hon är en sann komedienn som plockar poäng och skratt när hon sjunger med händerna djupt nere i byxfickorna och när hon rättar till bysten i dess trånga fodral.
Maestro Attansi avslöjar oupphörligen sin förtjusning över Ernmans kvaliteter och framtoning. Däremellan dirigerar han avspänt, ofta bara med ena armen. Detta räcker uppenbarligen för SON, som åter visar sin klass och levererar högkaratig musik i satserna ur Prokofievs "Romeo och Julia" samt i den festliga avslutningen med "La boutique fantasque", Respighis glänsande orkestrering av ett antal Rossini-stycken. Denna balettmusik är lättviktig, men utomordentligt välklingande.
GUNNAR EKERMO
Konserten ges i De Geer-hallen i Norrköping i kväll kl 19.