Malmö Kammarkörs konsert klingar underbart

De drygt 30 sångarna, återhållsamt men fast ledda av Dan-Olof Stenlund, har en mognad och en säkerhet som är skönt betryggande.

Körens gestaltning av Brahms "Warum ist das Licht gegeben dem Mühseligen" har en storslagen ­enkelhet; detta oroande "warum?" känns både andäktigt och mäktigt.

Och när man sjunger Lars Edlunds "Fyra nattvardsmotetter" förmedlar den hymnlika sången intrycket att nattvarden för de troende verkligen är ett under.

Ingvar Lidholms Laudi ansågs ju en gång närmast omöjligt att sjunga; ­Eric ­Ericson har berättat hur Kammarkören vid första repetitionen körde fast i takt 6 (eller kanske 7).

Nu är det annorlunda, och för Malmö Kammarkör bereder de svåra intervallen och stora sprången några svårigheter.

Om det dominerande intrycket i de två första delarna är andakten, så präglas den sista delen, "Laudate Dominium" verkligen av ­jubel. I extranumret, ­Gunnar de Frumeries "Herren är min herde", visade man fram ytterligare andra kvaliteter: stillsam hymn.

Per Thunarf framförde tre orgelstycken. ­Alexandre Guilmants Marsch över Händels "Lift up your hands" var ett energiskt och praktfullt variationsverk; att upphovsmannen var samtida med Charles Vidor hördes verkligen.

Mera fantasi bjöds i Jan Zwarts både ömsinta och kärleksfulla lek med Luther­koralen "Vår Gud är oss en väldig borg".

Och så fick vi höra Mendelssohn. Hans ­"Andante" med variationer i D-dur börjar som en visa, blir en ljus koral och till sist en meditation. När orgelkompositören Mendelssohn tar av sig Bach-kostymen skriver han så här omedelbart och innerligt.