Domkyrkan var fullsatt när det var dags för Matteuspassionen i går kväll, Johann Sebastian Bachs musikaliska levandegöring av Jesus sista dagar i livet. Inte enbart för den religiösa aspektens skull, misstänker jag, även om det säkert övervägde för en del.
Själv kan jag inte komma ihåg att jag har hört Matteuspassionen framföras med sådan inlevelse förut. De tre timmarna fylldes snabbt av en spännande, engagerad berättelse där evangelisten Conny Thimander och de övriga solisterna spelade en stor roll.
Heroisk samordningTill att börja med verkade ljudbilden lite grötig, när hela Östgöta Barock och Domkyrkans Kammarorkester skulle samsas med de båda kammarkörerna, Östgöta Kammarkör och Domkyrkans Kammarkör, men det gick fort över och återkom bara försumbart vid enstaka insatser.
Det var snarare en heroisk samordning med dirigenten Hans Lundgren i spetsen som gjorde att den stora ensemblen i övrigt spelade med god timing och balans. Halva nöjet var hur de utnyttjade Domkyrkans akustik och lät klangerna dö ut, mycket effektfullt.
Thimander, evangelisten, lekte också med det rumsliga och det dramatiska i sin uppgift som recitativisk berättare. Han sjöng med hela kroppen och skickade ut orden så att det ekade, ibland svagt och fördröjt med mycket allvar och ibland med stor kraft.
Behagliga stämmorHans expressiva berättande var en fin motpol mot solisternas mer behärskade musicerande i stora roller och små. Alten Anna Zander-Sand gjorde till exempel ett stort intryck med sin svala och lena röst. Även tenoren Daniel Ralphsson hade en mycket behaglig stämma som mjukt gled över melismerna.
Sopranen Marie Alexis, basen Andreas Franzén och Daniel Hällström i den viktiga rollen som Jesus bidrog alla till den musikaliska variationen och skönheten.
Körsolister och instrumentsolister var på en mycket hög nivå, precis som hela framförandet var det. Konserten fick stående ovationer.
Efter applåderna är det dramats kraftfulla höjdpunkter som klingar i minnet, ett tecken på att musiken lever lika starkt i dag som när den skrevs i början av sjuttonhundratalet.
MOLLY TELEMAN