Efter ett stilla, lyriskt solo tar klarinettisten Martin Fröst på sig en påfågelmask. Ett plötsligt blått ljus gör den vardagliga scenen suggestiv och tempot dras upp. Ett spel mellan två ljus och två masker, varav den ena Martins eget ansikte, kan börja.
Klarinettkonserten "Peacock Tales" (1998) är en multikonstnärlig upplevelse med musik, ljus, dans och mim. Anders Hillborg har skapat ett verk som kommer att bli del av kanon - om bara någon klarar av att följa i Martin Frösts fotspår.
Det var inte bara en utan tre klarinettkonserter; Coplands och Artie Shaws utöver Hillborgs. Dirigerandet kom ofta i andra hand, vilket minskade precisionen i stort men lyhördheten ökade och det märktes att orkestern tyckte att det var en rolig utmaning. I sex av Brahms ungerska danser passade han på att överdriva rejält. Även om det inte var det gängse sättet, förnyade det danserna som om han hade tvättat noterna.
Kreativitet och musikalisk fingertoppskänsla styr hans virtuosa teknik som solist.
Lägg så till att han är karismatisk och kan prata med publiken som om vi satt i hans vardagsrum, trots en trilskande mik, så låter det inte så underligt att det blev stående ovationer direkt efter konserten.
I en, för övrigt, näst intill fullsatt konserthall.