Ett av de många band som givit sig på att efterlikna Liverpoolgruppen är fredagskvällens akt i Garden: The Cavern Beatles.
Uppkallade efter det där hålet i väggen på en oansenlig tvärgata i hemstaden, har kvällens tribute-grupp givit sig vinn om att skapa ett sound som överensstämmer väl med originalet. Man har studerat falsettsång och röstfraseringar, huvudskakningar och halvtorra humorinlägg, och två av låtsas-Beatlarna bjuder på en tydlig Midwest-accent i mellansnacken.
Gruppen gör också försök till att efterlikna förebilderna utseendemässigt med tämligen autentiska kostymer och pottperuker som verkar vara snodda från Madame Tussauds vaxkabinett.
Går man ner på nitti-gritti-detaljer så verkar Paul för en kväll dock ha blivit högerhänt och den inomgruppsliga åldersskillnaden är betydligt större än originalet. Men, den 300-manna (japp, jag konstaterar i pausen att kön är kortare till tjejtoan, så den manliga publiken dominerar) bjuds på charmproffsigt framförd musik ur främst Beatles tidigare repertoar. Ingen låt är över 3 minuter, ingen basgång klingar falskt eller otidsenligt, och inga sidosteg görs från Beatles-repertoaren
Det halvtomma Garden till trots, skapas en härlig publikstämning och när jag ser det medelålders paret framför mig dansa loss, då konstaterar jag att hopprep och Abba, det var kanske bara min och A-teensgenerationens huvudnummer.
Christina Öberg