Dahlkvistkvartetten bildades 2007. Man har redan haft framgångar, såväl i Sverige som utomlands. Efter att ha lyssnat till den vid denna enda konsert vågar jag påstå att vi kommer att få höra talas om och kunna lyssna till kvartetten under många år framöver!
Här spelade man först Mozarts dissonanskvartett, så kallad ju efter det inledande partiet. Utan att uppehålla sig vid hans avsikter med denna upptakt kan man konstatera att det både i slutet av andra satsen och i menuettens triodel finns partier som erinrar om de märkliga dissonanserna.
Väsentligen är ju detta musik präglad av graciös och lättsam rokoko, om det också finns partier som bör spelas markant och energiskt, just så som här skedde. Och sista satsen är ju härlig: en geniets kromatiska lekstuga.
Kontrasten till det andra numret var fullständig: Sjostakovitjs åttonde stråkkvartett är hans mest personliga, och den lär framföras lika ofta som alla de andra tillsammans! Kvartetten är rik på referenser, till flera av symfonierna bland annat. Minsanna finns här också ett citat - ordagrant, så att säga - från den första cellokonserten, och därtill citeras en rysk sång som alla ryssar känner till; ett parti i dess text lyder: Utmattad av umbäranden i fängelset. Under allas omständigheter är åttonde stråkkvartetten ett skakande dokument. Här musicerades med stort allvar, och tolkningen gjorde djupt intryck.
Avslutningsnumret var Schumanns op 41:3, en stråkkvartett från året 1842, nästan lika präglat av kammarmusik i Schumanns skapande som året 1840 av sånger. Det är ett rikt verk, som låter oss möta en egensinnig tonsättare vars ymnigt flödande fantasi nog har tagit intryck av folkmusik - gärna i form av rustik folkdans. Framförandet präglades av en målmedveten spelglädje.
Per Olov Backman