Musik blir inte bättre än så här!

Det första på festivalen är det gladaste: Lasse Lindgren Big Constellation.

Oj oj oj, kan det svänga mer sanslöst än så här? frgar sig correns recensent efter att ha lyssnat på Lasse Lindgren. Bild: PETER JIGERSTRÖM

Oj oj oj, kan det svänga mer sanslöst än så här? frgar sig correns recensent efter att ha lyssnat på Lasse Lindgren. Bild: PETER JIGERSTRÖM

Foto:

Konsert2009-03-29 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Lasse Lindgren Big Constellation, Garden.

Frågan är om inte det jag hörde allra först under festivalen gjorde mig allra gladast: storbandet som under trumpetaren Lasse Lindgrens ledning spelar låtar och arrangemang från Maynard Fergusons band.

En garanterad humörhöjare av funkigt storbandsspräck! Det var aldrig frågan om att känna sig för och kolla läget i början, rivstart och full fart och en stormkokande scen var det som gällde från första sekunden. Jag hörde även bandet senare i Marmorfoajen: samma oerhörda energi och utspel då!

Förutom läckra arrangemang och en precision på lasernivå serverades flera fantastiska solister ur orkestern, till exempel saxofonisterna Björn "Skåne" Cedergren och Magnus Lindgren. De tre trumpetarnas stafettspel fascinerade, för att inte tala om kapellmästarens Ferguson-ylande långt uppe i stratosfären. Faktum är att karln spelade på Fergusons gamla trumpet, vilken dyrgrip! Dessutom spelade han glödande ventilbasun.

Men det var orkesterhelheten som var den största behållningen! Kompet drev blåsarna framför sig, blåsarna i sin tur körde över allt motstånd och det var underbart att bli så rejält överkörd.

Jag hörde massor av bra musik under festivalen, men detta tog priset. Vilken förmån att få lyssna - musik blir inte bättre än så här!

GUNNAR EKERMO