Wolfgang Amadeus Mozart bjuder Barbro Hörberg armen, Wislawa Szymborska och Boris Vian samtalar lågmält och Franz Schubert lyssnar uppmärksamt och med synbart gillande till Lena Willemark. Så kunde man försöka ge en bild av gårdagens akademiska festkonsert: den präglades av det man idag gärna kallar gränsöverskridanden. Gammal eller ny musik? Klassisk eller inte? Frågan är ointressant. De fyra gästande artisterna är så högt och mångsidigt begåvade att den musik de väljer att framföra självklart blir särdeles angenäm att lyssna till.
Vi hälsades välkomna till kvällens konsert, och kanske ska man inte polemisera mot detta. Men ärligt talat blev det mer av musikalisk salong, av avspänd, intim atmosfär - därtill bidrog också den anspråkslöst lediga kontakten med publiken.
Olle Persson sjöng två sånger ur "Die schöne Müllerin" och jag fick för mig att just så kunde det ha gått till när sångerna först presenterades under de berömda "Schubertiaderna". Lena Willemark framförde den franska sång vi känner som "Jag står här på ett torg" och sorgen och övergivenheten blev smärtsamt påtagliga.
När de båda sångarna i konsertens två sista nummer framförde först Evert Taubes "Sommarnatt" ("Kom i min famn") och Olle Adolphsons "Nu är det gott att leva" blev applåderna särdeles ihållande. Gitarristen Mats Bergström och cellisten Svante Henryson musicerar så skickligt att själen vidgas. Återhållsamt, utan alla åthävor, stöder de sångarna, berikar melodierna, skapar en spännande klangvärld.
Svante Henrysons framförande av sin egen "Tar" och Lena Willemarks härliga version av "Tommos Anders polska" blev för mig ändå höjdpunkterna i denna mycket minnesvärda musikaliska salong.
Per Olov Backman