Nystartade Babettes gör det enda rätta och ber Nicolai Dunger att slå sig ner inne i Baptistkyrkans stora sal, ett par steg bort från espresson och surdegsbullarna.
Kaféspelningar i all ära, men det är många som har hittat hit ikväll och Nicolai Dunger tarvar ett visst mått av andlighet.
Som ensam på scen kommer de avancerade arrangemangen från hans tidiga karriär inte på fråga, men det finns rejäla kar att ösa ur. Inte för att Nicolai Dunger låter sig begränsas av det som någon gång bränts in på en cd. Osläppta låtar och nya arrangemang finner ro i kyrksalens generösa akustik. Bland det som finns att återuppleva dominerar nya "Ballad of this land" låtlistan. Att den är inspelad på Irland är överraskande, rösten rör sig inte många mil från amerikanska Appalacherna och dess folkmusik.
I andra dimensioner än den rumsliga färdas rösten i alla tänkbara riktningar. Nasala Bob Dylan-toner eller Antony Hegartys sköra vibrato kanske utgör extrema referenser, men Nicolai Dunger ligger inte långt ifrån någon av dem. Och det vill till att använda hela registret när man är ensam med bara en gitarr och ett piano. Det är inte bara när Nicolai försöker sig på att sjunga ena halvan av duetten Lost in freedom som han blir lite ensam och introspektionen tar över. Fast å andra sidan, i en stearinbelyst kyrka kanske det är så det ska vara.