En trogen valborgstradition är manskören som sjunger våren in. En mindre populär men lika trogen, att det regnar. Men just när Lihkören drog efter andan inför O, hur härligt majsol ler bröt solen genom de få, bulliga molnen. Lihkören och dess ledare Hans Lundgren stod på Borggården för trettiofemte gången i rad, nu med en liten, liten förändring. Mitt i det välkända programmet bytte de namn till Linköpings Studentsångare.
Hur fyndigt än namnet Lihkören är, så associerar det till alkohol och ursprunget som glad festkör, och inte minst till Linköpings Högskola som inte har funnits sedan många år. Som körens ordförande Erik Träff passade på att förklara, säger Linköpings Studentsångare mer om vilken stad och vilken sorts kör det handlar om. Det som kanske är mest överraskande är att namnet faktiskt har stått på affischerna under de senaste två åren.
I "Blommande sköna dalar" visade Lihkören hur njutningsfullt de kunde suga på orden och de riktade den raka, rena samklangen långt bortom publikens ryggar - som en illustration till vad som menas med manskör. I Våren är kommen hade nyblivna Linköpings Studentsångare en mjuk och rund pianonyans som tog udden av de tenorer som ibland likställde höga toner med väl entusiastisk kraft. Under talen började himlen mulna på och lagom till Uti vår hage drog en kylig vind utmed de innerliga tonerna. Men det var inte förrän Sköna maj välkommen, åtföljd av några tappra leenden, som de första dropparna föll på vita skjortor, studentmössor och förstärkare.