Först ut i domkyrkans serie "Sommarorgel" var Ragnhild Pettersson, bördig från Linköping. På katedralens fina kororgel inledde hon med profilerat och stringent spel i en mustig "Trumpet Voluntary" av Stanley.
Jag försöker undvika att bli överkänslig för Bachs musik, ändå upplever jag en utstrålning av vishet och godhet i hans "Triosonata" i d-moll - en av hans allra vackraste, åtminstone när den förmedlades med Ragnhild Petterssons känsliga handlag. Det sägs ibland att storheten i Bachs musik alltid framgår oavsett tolkning, att han "tål" det mesta.
Intelligent och förfarenHur annorlunda är det inte med romantikerna: här krävs att exekutören även är en intelligent och förfaren registratör.
Ragnhild Pettersson visade sig vara just detta: stilsäkert och smakfullt spelade hon på stora orgeln Francks "Preludium, fuga och variation i h-moll" samt publiknumret "Suite gothique" av Boëllman.
Hon hade själv skrivit "Cantilena och Andante", jag fick folkliga associationer till de melodiska inslagen som cirklade runt tonala centralpunkter.
ReservationMin enda reservation under konserten gällde Karg-Elerts monumentala "Nun danket alle Gott", vars överdrivet snabba tempo gick ut över den majestätiska storslagenheten. Dessutom gav en i mitt tycke alltför stor ansamling av stämmor med låga fot-tal en kompakt ljudbild som inte harmonierade med domkyrkans akustik.
Slut- och helhetsintrycket blev gott i och med Ragnhild Petterssons framförande av sin egen transkribering av förspelet till den ljuvligaste arian ur Bachs Matteuspassion. Det var ovant att höra Bachs musik med stråkstämmorna påkopplade, men det fungerade och var synnerligen njutbart!
GUNNAR EKERMO